snart sept
Jag har blivit ganska utlämnande på denna blogg och jag tycker att det är ganska skönt.
Så jag fortsätter.
Idag har jag haftr en konstig känsla i mig under hela dagen. Jag tycker inte om att använda för stora ord i onödan (men visst, jag är ganska bra på det) men vill kalla känslan för något ångest-liknande.
Först betedde jag mig som en surkärring utan att jag ens visste varför. Jag kunde dock inte sluta. Och visst, jag skulle kunna skylla på pms ty det är sådana tider nu, men det är inte bara det.
Jag ha känt en knut i magen hela dagen och inte kunnat satt fingret på vad det är. Fast ändå har jag det. Det är nog Tyskland. Jag har fått ett nytt liv här nu och nya vänner. Det ska bara försvinna nu och jag börja om igen. Det är en helt fantastisk möjlighet men jag är rädd och nervös.
Jag tror att det jag känt idag är en slags Tysklands-ångest. Jag brukar i vanliga fall vilja göra saker och vara aktiv/social när jag är på dåligt humör men nu har jag i stället blivit helt handlingsförlamad. Legat i sängen och stirrat i taket. stirrat på facebook och haft känslan av att jag skulle kunna bryta ihop när som helst på vilket sätt som helst. Men det har inte hänt något.
Jag brukar även vilja skriva av mig om saken men har inte ens förmått mig att kunna göra det. förens nu.
Nu gör jag det, hej och hå så fingrarna går mot tangentbordet och jag har ingen lust att rätta (som van ligt) jag skriver bara för att göra avtryck av mina tankar. Det känns som att det lättar på trycket då. I huvudet. Shit vilken kliché det där var nästan vidrigt.
men det är så. och jag vet att jag citerat lars winnerbäck förut (som jag lyssnade på när jag var fjorton och ej mer men jag respekterar er andra som lyssnar på mannen än idag, jag vill dock inte att någon skall tro att jag gör det, no hard feelings tack) när han säger det där med klichéér, att dom finns för att dom stämmer och det är synd hur orden blir innehållslösa för att de har slitits verbalt.
tjohej, nu dör min dator snart måste spara innan det försvinner.
hursomhelst. ångest. skulle kunna döda någon snart.
Så jag fortsätter.
Idag har jag haftr en konstig känsla i mig under hela dagen. Jag tycker inte om att använda för stora ord i onödan (men visst, jag är ganska bra på det) men vill kalla känslan för något ångest-liknande.
Först betedde jag mig som en surkärring utan att jag ens visste varför. Jag kunde dock inte sluta. Och visst, jag skulle kunna skylla på pms ty det är sådana tider nu, men det är inte bara det.
Jag ha känt en knut i magen hela dagen och inte kunnat satt fingret på vad det är. Fast ändå har jag det. Det är nog Tyskland. Jag har fått ett nytt liv här nu och nya vänner. Det ska bara försvinna nu och jag börja om igen. Det är en helt fantastisk möjlighet men jag är rädd och nervös.
Jag tror att det jag känt idag är en slags Tysklands-ångest. Jag brukar i vanliga fall vilja göra saker och vara aktiv/social när jag är på dåligt humör men nu har jag i stället blivit helt handlingsförlamad. Legat i sängen och stirrat i taket. stirrat på facebook och haft känslan av att jag skulle kunna bryta ihop när som helst på vilket sätt som helst. Men det har inte hänt något.
Jag brukar även vilja skriva av mig om saken men har inte ens förmått mig att kunna göra det. förens nu.
Nu gör jag det, hej och hå så fingrarna går mot tangentbordet och jag har ingen lust att rätta (som van ligt) jag skriver bara för att göra avtryck av mina tankar. Det känns som att det lättar på trycket då. I huvudet. Shit vilken kliché det där var nästan vidrigt.
men det är så. och jag vet att jag citerat lars winnerbäck förut (som jag lyssnade på när jag var fjorton och ej mer men jag respekterar er andra som lyssnar på mannen än idag, jag vill dock inte att någon skall tro att jag gör det, no hard feelings tack) när han säger det där med klichéér, att dom finns för att dom stämmer och det är synd hur orden blir innehållslösa för att de har slitits verbalt.
tjohej, nu dör min dator snart måste spara innan det försvinner.
hursomhelst. ångest. skulle kunna döda någon snart.
Kommentarer
Trackback
