I ett annat land

Klockan är 00.52 och jag är ganska nykommen från våningen ovanför.
Där har vi tittat på Svanprinsessan och stoppad i oss mina hembakade lussebullar
som kändes en aning misslyckade men ändå helt okej. Åtminstone i jämförelse med
spenatsoppan jag lagade åt mig själv idag. Jag hade en lite väl positiv inställning till min egen improvisationsförmåga.
Mina tår känner en viss smärta efter dagens vandring i stan. Vi letade julklappar bland de stora folkmassorna och fann även en del. Några till oss själva också... "man måste ju unna sig lite" är ett välanvänt uttryck bland mig och mina kamrater.

I morgon är det söndag vilket innebär att alla butiker är stängda. Detta innebär i sin tur att det kommer att uppstå en del problem under morgondagen med tanke på att vårt disk -och tvättmedel är slut.
söndagar brukar för mig var städdagar men vi får se hur vi löser det. Jag har i alla fall löst stopp i avlopps-problemet och jag har skrapat ur all skit i ugnen som idag fick vår lägenhet att osa och stinka bränt.
Jag sitter fortfarande med fönstret öppet...

Så, det var min lilla uppdatering om min roll som hemmafru.
Egentligen ville jag skriva här för att tala om hur mycket jag trivs med mina tysklandsvänner.
Nu har jag sagt det. De är så fina hela bunten och de bidrar till att min vardag blir oerhört trivsam.

Vad som väntas i natt är några böner för att jag ska hålla mig frisk till åtminstone efter tisdag.
Snälla. Snälla bli inte sjuk, Nelly.
Ett och annat twin Peaks-avsnitt blir det även att somna till.

See you later aligator (skrev jag alltid när jag var elva år och jättetuff)