I ett annat land

Där stod vi i våra tajtaste dräkter och tajts, med våra vita teknikskor. Sminket var på för dagen, precis som våra lärare bett oss och vi hade ansträngt oss för att få till de finaste balettfrisyrerna som skulle tåla alla piruetter.
Baletten var första uppdraget och lärarna satt på rad med spegeln i ryggen, liksom under en audition. Sist av alla kom drottningen in. Hon hade klackskor på fötterna, dagen till ära och antecknade nogrant under tiden då vi dansade.
Efter plijén och tendun var min rygg samt panna genomblöta. Precis som det ska vara när man "jobbar äset av sig".
Efter baletten genomförde vi två moderna diagonaler, en modern kombination, en jazzdiagonal, en jazzkomination plus en hiphop. *man spar ju alltid det bästa till sist*

Efter två timmars svett, nervositet och flashbacks till audition-våren var vi klara och jublade samt applåderade i studio nummer två, där vi hade våra ombyten och vattenflaskor för tillfället. Nu återstod endast att få höra vad drottningen hade att säga oss. Efter en timme samlades vi i studio nummer ett för att få höra gemensam kritik.
Baletten och moderna hade sett bra ut, men när det kom till att prata om jazzen så snörptes det en aning på drottningens mun och jag anade en del himlande med ögonen.
Dock kan man inte alltid vara bäst. hehe. Morgondagen skulle bestå utav enskilda samtal med varje lärare.
Det var alltså idag.

Jag fick idag höra att jag ser för allvarlig ut. fokuserad är jag och jag kämpar på men mina lärare kan ibland få intrycket av att jag "inte vill vara där". Självklart vet dom om att jag egentligen vill det, annars skulle jag inte vara där. Utbildningen kostar dessutom... en... del...
När jag fokuserar kan mina ögonbryn rynkas och jag tenderar att se orolig, ledsen eller arg ut.
Jag har fått höra sådant här tidigare, men inte lika mycket! Lärarna har haft svårt att veta vad jag egentligen tänker på och vill. Att responsen de får av mig efter att jag fått kritik, kan vara lite odefinerbar.
Under samtalet med min jazzlärare frågade hon vad jag anser att jag tillför för energi. Jag svarade att jag kan känna av vilken stämning som behövs i klassen, att jag kan sprida glädje om det så behövs, men att jag oftast är väldigt fokuserad och seriös. Hon svarade "ja, det här med glädje vet jag inte om jag sett hos dig".
WHAT? Tänk att man är så fruktansvärt omedveten om vad man gör med sitt ansikte.
Alla lärare sa samma sak i dag. "jättebra nelly, jättebra. men ditt ansikte, ditt uttryck... du måste jobba på det"
Några av mina klasskamrater instämde. "du tenderar att se lite väl allvarlig ut".

Hehe. Jag är född med det fejset så det blir svårt att jobba bort. titta bara på bilden från 93 när jag sitter i kaninburen. It's my look! Men självklart kan det ge dåliga vibbar att se allt för allvarlig ut. Så under mitt höstlov ska jag jobba på att "ligthen up a bit".
Väldigt intressant att få höra den här kritiken, för jag har verkligen verkligen inte fattat att jag gör det såpass mycket!
Hursomhelst så fick jag självklart höra fina saker också. Förvånadsvärt mycket fint från balettläraren, vilket kändes helt underbart. Stretcha ska jag dock göra, för det jag saknar är höga ben. Starka är dom, så det som nu krävs är vighet. Så man har någonstans att slänga benen så att säga.

Jag blev inte tillsagd att ändra min kost men mina vänner fick höra det. Jag hoppas att de kan skita i det. De är så fina människor, så vackra och så duktiga och jag hoppas innerligt att de inte börjar se sina kroppar på ett annat sätt nu. Jag var arg idag. Jag ska inte uttrycka mig så mycket mer om detta ämne här på bloggen.
Men arg har jag varit.

Ikväll ska klassen äta ute tillsammans och kanske ta en och annan drink. det är ju ladies nigth...
Får se hur vi mår på baletten i morgon. Jag som inte får se sur ut..

Här är jag och min klass.