I ett annat land

Känner mig som på högstadiet och vet inte riktigt varför. Jag är paranoid och jobbig och ska försöka allt jag har för att inte visa det. Jag har absolut ingen aning om vad det är som stör mig i tillvaron, jag gör allt för att hitta felet men hittar inget. Slutsatsen att komma fram till är väl att jag är en knasboll. Inkorrekt mening.
Söker jag ständigt efter miserabla tankar? Nej, vet någon vad. Inte vill jag vara ledsen.
Men det känns som att jag hittar på olika fel i vardagen som egentligen inte är väsentliga eller något värt att störa sig på.

Gud så onödigt.

Orkar inte dansa smörjazz ikväll. Sitter hellre hemma ensam och grubblar klart.
Helst skulle jag vilja inta giftiga drycker med trevliga människor och känna gemenskap.
Eller kanske bara lite vin och en vän.