I ett annat land

Gör fint i mitt rum och låtsas att jag flyttat. Som när jag går ensam utomhus och låtsas att jag är i ett främmande land och är ännu mer ensam än jag ser ut. dom tillfällena känns ganska fina på något vis. 
Nu ska göra det jag brukar när jag ensam är - ta på mig en stor skjorta och dansa i mitt lilla rum till elektronica, på ej för hög volym för att undvika att väcka pappa.
jag måste nämligen hålla mig sysselsatt under ensamma kvällar annars kan jag bli tokig.
Få fnatt helt enkelt. Tvåsamhet har en tendens att skapa ett behov av... tvåsahmet.
Jag vill säga att det är förälskelsen som får mig att vilja klistra ihop mig med någon annan.
Men kanske är det, tråkigt nog, som så att jag fått ett behov - på grund av vanan av närhet.

Jag menade inte att sitta och grubbla på sådana här onödigheter.
Det är bara så svårt att inte låta en tanke utvecklas till en reflektion som blir till en annan reflektion osv.

Jag känner mig inte alls så miserabel som det nu kan ha verkat. Nej jag är bara en kärlekskrank som har svårt för ensamhet. Krångligare än så är det inte. Behovet av någon annan kan också kännas fint.
Inte alla gynnas med den känslan. Eller plågas... (okej, såhär kan jag hålla på i evigheter så nu lägger jag av med detsamma)

Nu skall jag ägna mig ett slag åt mitt trägolv och mina fötter. Tyskland finns där i mina tankar liksom kärleken.
Känns ju ganska fint ändå.