I ett annat land

Jag vet inte om jag har någon större lust att gå in för att berätta om min vecka hemma i Sverige.
Jag kan berätta kortfattat. 
Varje dag spenderade jag med min käresta och umgicks med mina finfina vänner.
Jag fick massage av min mor och en cykelhjälm av min far. Vi hade det hyvens trevligt!
Å, i Stockholm var jag också med syster. Systerysterpäronpung. Plörrbert.

Det kändes jobbigt att åka tillbaka till Tyskland men när man väl hade anlänt så var det inte så konstigt.
När jag vaknade igår morse så var min första tanke: Idag börjar skolan igen. Jag klädde på mig och pakade väskan och hörde efter en stund hur mina huskamrater började sjunga "ja må hon leva"
och det tog en sekund innan jag insåg att jag faktiskt fyllde år.
Jag fick en portion vaniljglass (06.40 på morgonen) och några presenter.
När jag kom till skolan så insåg jag hur mycket jag tycker om min klass.
Vi kramades och babblade på, men under klass var vi ändå ganska disciplinerade (vi har nog i vanliga fall sämst disciplin på hela skolan. som klass alltså).

Kvällarna är alltid värst. Sådär runt 21.00 brukar jag börja skruva på mig av otålighet
med tanken på att jullovet inte är förens om nästan sex hela veckor.
Idag har jag dock handlat, dammsugit, tvättat och gjort fint.
I morgon kommer min vän hit på besök och hon ska stanna ändå till Måndag!
Så just den här veckan ska jag nog klara av fint.
En del av mitt gästriklandliv kommer ju att vara här, så att säga. Inte för att jag över huvud taget saknar gästrikland. Bara de nära och kära.

Jag är inte lika trött om kvällarna längre vilket är skönt. Nu orkar jag göra mina hemläxor.
Typ. Spreta på tårna och sträcka på foten och stå i passé.

Min husmus Malin kan vara så rolig. För en stund sedan när hon stod i köket så blev hon jätterädd när jag,
som satt i mitt rum, nös.
En till sak som är ganska rolig. Jag har en godispåse från Sverige som jag gömt för mig själv i min garderob.
Men jag går hela tiden och öppnar garderoben för att ta mig en karamell.
En i taget bara. Och jag stänger alltid garderobsdörren efteråt.
Jag äter inte mindre än om godiset skulle stå framme i en skål. Det är bara mer jobb. Så...
Jag kan ju lika gärna ställa fram en skål. Men jag gör det inte.
För jag är så himla knasig.

På tal om knasig. Här kommer en snajdig bild på mig i mitt snygga SKYPESET!



Så mycket har jag inte förändrats sedan jag var fjorton.
*himla knasigt*

Nu ska jag leka på golvet med mitt terraband. Håkan Hellström får vara soundtracket.
Som sagt. Så mycket har jag inte förändrats sedan jag var fjorton.