I ett annat land

Hej bloggennn!!!
ni får ursäkta mig. När huvudet är fullt av oro så har man inte energi över att skriva blogginlägg.
Att blogga är dessutom lite som att äta choklad. När man väl kommit igång så är det
nästan omöjligta att sluta men när man väl har slutat så tänker man knappt på det längre.
Nej, jag bara skojade. Jag har alltid chokladsug.
Det som tyngde mig förra veckan var problemet med min vampire weekend-biljett.
Den kom aldrig med posten. Jag mejlade, ringde, mejlade, ringde och fick svar så sent
som samma dag som spelningen.
Då var det för sent att göra något åt saken
- Kan jag inte få komma in med kvittot då?
- hm. Nej.
- Kan jag inte få en epost-biljett då?
- hm. Nej. Men jag hoppas du kan få en trevlig kväll trots allt.
- Det blir nog svårtHEJDÅ.

Jag ska dock få pengarna tillbaka. Det har inte gått framåt på den fronten direkt,
men jag ska ligga i med telefonsamtal minsann. Här ska betalas tillbaka, mina vänner.
Men jag fick faktiskt en trevlig kväll, trots allt. Först begavs (ett riktigt ord?)
det bort några husnummer till en superhero-maskerad där det dansades med klasskamrater.
Sedan efter en mellanlandning (påfyllningsdags) hemma hos mig så far vi ut mot ett ställe
som heter Atomic Café.
Så nu vet jag var alla pottfrillor gömmer sig minsann! Dock är tyskar lite lama på dansgolvet.
Eller så är det så i alla storstäder... Flera människor står i en stor klunga och poserar och gungar
lite i takt till musiken. Hm. Inte riktigt därför jag går ut på klubb.
Ska det dansas så ska det. Och det gjorde det.

Flirtiga är dom minsann i detta nutellaland. Det kan vara både roligt och irriterande såklart. Irriterande när man tror att man har en normal konversation tills man nämner att man är svensk och får den här reaktionen: ”ooouuuuuuhuuu yummie *blink blink blink*”
Nej, då blir det inte så mycket mer av den konversationen. Sen är jag såklart som alla människor och känner mig helt enkelt otroligt snygg av att vistas i Tyskland.

För att gå över till ett annat ämne som också berör mitt liv. Terror!
Jag är lättskrämd. Jag har en liten gnutta flygrädsla, en liten gnutta klaustrofobi, är mörkrädd
och tenderar att vara paranoid. Så när terrorattacksvarningsmätaren går uppåt sitter jag lite som på nålar.
Ganska mycket till och med.
I morgon ska jag lämna in min cykel på lagning och sedan ska jag undvika tunnelbanan så
mycket som det går. Jag ska även undvika att befinna mig på centralstationen
men under flygresan hem vetefan, jag får ta mig några huttar innan påstigning helt enkelt.
Mamma lugnade mig igår genom att säga: det berör inte staden du är i.
Sedan fick jag höra motsatt i morse. München är hotat. Herregud.

Alldeles just nu har jag ingen konstig magkänsla utan skulle kunna skämta bort det ganska lätt.
Men när folk pratar om det och när jag åker tunnelbana (får stora obehagskänslor på morgonen
när det är mycket folk och tåget stannar i en tunnel) så jag kan få panik.
Men, vad ska vi göra. Jag kan inte sluta leva pga rädslan för att dö.

Å nu åt jag en mandarin och tänkte i stället glada tankar. I helgen börjar julmarknaden i München och dit ska vi såklart gå! Hålls vid Theresienwiese, det vill säga samma område som oktoberfest.
Nu ska jag visa lite bilder från mitt liv. Vi börjar med resan till Sverige:



Theresia och Rosanna, mina flygkamrater! Jag och Rosanna får höra att vi är lika varandra.
(hon är snyggare i verkligenheten ;) )


Jag försökte inbilla mig att det är fantastiskt att flyga.

Min otroligt snygga pojkvän i en otroligt död stad men på väg till världens bästa loppis.

en ful bild men på mig och mina favoritmänniskor i stockholm.

Kristin min syster och jag var på naturhistoriska muséet.
FOX IN THE SNOW!


I shoppen hade de gosedjur som var bakterier. Här är jag med... syfilisbakterien?

När jag kom tillbaka till München hade jag födelsedag och fick några presenter!

Och chokladtårta!

Ibland städar jag mitt rum. Nu ska ni få se hur några av mina hörn ser ut:







Puss