I ett annat land

Hej Hallå dagboken!
Här sitter jag i min säng med dörren öppen så att jag hör Malins och Gabriellas snack.
Dom gör varm choklad och ska baka kladdkaka. Jag har ätit nougatchoklad.
Såhär firar vi helg! Jag grät just en stund i saknad av min storasyster.
Vi vill kunna spontanringa varandra men det kostar skjortan. Och skype bär man inte direkt med sig överallt.
Vi brukade alltid prata när jag satt på bussen på väg hem från skolan eller träningen. Sen blev det att vi fortsatte prata när jag cyklade från resecentrum, kom in i hallen, gjorde mellanmål, åt mellanmålet och sedan slutade vi när jag skulle in i duschen, pga att det helt enkelt skulle blir lite för problematiskt med telefonen.
Jag och Kristin kan inte prata i mindre än en timme.

För att byta ämne plötsligt.. Jag sa just till Malin att jag har blivit lite statusuppdateringsberoende. Hon sa att hon hatar såna som skriver statusar hela tiden och undrar om de över huvud taget har ett liv och mitt svar var : JAG BÖRJAR BLI SÅN! Och det vill jag ju inte. Jag får alltid en snille för en status, när jag sitter vid datorn, men inser att den senaste skrev jag för en timme sen och jag kan ju inte ha två från samma dag, åtminstone inte så tätt intill så då måste jag antingen vända mig till bloggen eller radera den gamla statusen. Det beror alltså på hur pass värd den gamla statusen känns..  Man vill ju inte att folk ska tro att jag sitter vid min dator hela tiden om dagarna. När jag inte är i skolan är det just precis det jag gör.
Nu vet ni. Vilket härligt i-landsproblem. Ett annat typiskt i-landsproblem är att jag är för mätt på choklad för att kunna bli sugen på Mallans och Gabbans kladdkaka. Det känns lite jobbigt för kladdkaka är godare än tysk choklad.

Å, det är så jobbigt när man beslutar sig för att spendera en helgskväll på sitt rum med en dator, massa kuddar och te och godis... Och sen när man tänker att "nu kanske man ska börja chatta och skajpa med någon, när man äntligen har tid" så inser man att det är fredag/lördagkväll och alla är ju såklart ute på diverse sociala tillställningar och sitter inte inne och ruttnar som en annan gör.
Eller, så mycket till problem är det ju inte. Jag har ju mina serier och mina mates. Och mina ulltofflor jag fått av Mia.
Jag har aldrig direkt klassat mig själv som en ulltoffle/morgonrocks/mjukisbyx-njutartjej. Men här i Tyskland där golven är kalla och man inte har någon att klä upp sig för och aldrig ork till att göra något särskilt förutom att äta och sova på vardagkvällarna, så har jag faktiskt blivit lite ulltofflig av mig. Inte morgonrock dock. På den fronten får Mathias försöka ett tag till.
Jag kommer ihåg när jag var liten och tyckte att det var så oerhört trevligt när pappa hade köpt sig en ny morgonrock i sånt där lent tyg. Jag tyckte nog redan då i smyg att hans mörkblå, handduksaktiga morgonrock var lite småäcklig, framför allt efter några år då fläckarna efter spilld äggula fortfarande inte gått bort ordentligt.

Fast jag hade en vit sån morgonrock med blåa ränder på. Och till den hade jag en matchande liten handduk som faktiskt finns kvar! Och vet ni var? I Kristins lägenhet i Stockholm. Där är den. Handduken jag hade till min matchande morgonrock som var som pappas fast lte fräschare, och allt på tal om att jag fått ett par tofflor av Mia och att ingen av er är online.
Det är som att sitta och samtala med sig själv det här.
Å hoppas inte mamma och pappa får skuldkänslor nu när dom ser att jag suttit och bloggat i ensamhet medan de själva varit ute på resturang med kristin. Få inte det! Jag har det jättebra här! wihoooo!!!!
I morgon ska jag förresten ha danshistoria klockan 10. Japp. På en lördag.
wi....hoooo....

uppdatering tio minuter senare:
Jag fick just veta att jag inte alls har danshistoria i morgon och hoppade därför runt i lägenheten och tjöt lite av glädje. Sen fick jag förtydligat för mig att fredagen (kanske till och med torsdagen) innan höstlovet har inte vi några klasser. det betyder att jag visst hade kunnat bokat flyg på fredagen och inte söndagen. Alla andra åker hem på fredagen. Och jag som har sådan hemlängtan... Nej, fysjutton vad arg jag är. Vi fick nämligen först veta att vi inte fick boka flyg som går på skoltid. Det här ska nån få fa-an för, Sune.