I ett annat land

Om man ska bli dansare får man vara beredd på skit.
Jag skiter i skiten. Jag tror jag kan skita i skiten.
Den känns som att jag redan fått lite försmak för hur ytlig dansvärlden kan vara.
För mig är inte dans ytligt. Jag lever i en annan värld.
Men många kommer att vilja läxa upp mig via en ytlig väg.
Jag får nog ta det, go with the flow och sedan när jag läxat upp mig så ba:

Kolla på mig jag blev konstnär och tack vare "skiten" har jag något att bygga material på.
Material om att skiten ska bort.
Material som handlar om att ytlighet är skit och har för stor plats i världen.
För stor plats i mig. Usch. Men det handlar väl om tillhörighet.
I grunden alltså. Fast man tror att man är som man är för att man vill.

Men jag menar inte att alla jag stöter inom dansen på är ytliga.
Man möter mycket bra också. Mycket inspirerande.
Jag måste nog bara tagga ned lite på mina principer för ett tag.
Spara dem tills jag kommer ut i ljuset och då...
DÅ förstår alla att Lady Gaga inte alls var så jävla girlpower.

Eller så skiter jag i att skita i skiten, tar den lättaste vägen och hamnar
i någon svensk musikalensemble som statistdansare.
På typ Göta Lejon.
I bästa fall lite extraknäck utöver det, som IdolAlice bakgrundsdansare 
i Valbo Köpcentrum. 

/Nelly efter en vecka i skolan och med redan för mycket åsikter.
en tjej som gnäller är inget annat än en tjej som gnäller

(Mamma missuppfatta mig inte nu, jag vill verkligen det här. ta det lugnt)