I ett annat land

Jag är tillbaka.
Tillbaka till mitt ensamma rum, utan tulpaner, tända ljus och ljud från en gitarr.
Tvättar, städar, joggar, ser på how I met your mother och lagar mat till mig själv.
Men jag har såklart mina vänner. Mina vnner som jag igår spenderade hela kvällen med,
då vi bakade fantastiskt smakfulla semlor och tittade på något, ej likvärdigt smakfullt som-
Melodifestivalen 2011. Eller "mello" som alla idag börjat säga.
Eller har det funnits länge? Det kan ni på allvar inte mena... I så fall är det som en sån grej
som man efter att ha fått höra det första gången, hör det hela tiden!
Eller som när man letat efter något på stan och aldrig hittar det, men när man väl hittat det
(eller slutat leta) så ser man det överallt.
Å, som när jag fått e fantasibild av en senapsgul klänning... letade och letade... gav upp..
slutade ha ett behov av den och VIPS så hade alla storasäljande kedjor massvis av utbud.
Senapsgula klänningar överallt. Då ville jag inte ens ha den längre.

På tal om mat som jag snabbt nämnde här ovan (att jag lagar den.. eh)
så väcer mitt intresse för mat gansk mycket.Jag gör egentligen inte så mycket
engegerat nu jämfört med tidigare, men jag blir mer och mer fascinerad och intresserad
och önskar att jag hade ork, pengar och tid att unna mig själv och mina nära
fabulösa måltider. Ellr åtminstone välsmakta.
Det blir inte så mycket mer intressant för mig än sådant som sojafärsgryta med broccoli.
Men det är å andra sidan gott.
När min pojkvän var här i en vecka unnade vi oss god mat varje förbaskade dag.
Fast sånt som går fort att laga (typ ostar och sallad. skär upp. lägg upp snyggt. ät. möms.).
Och indiskt förstås. åh, indiskt... cravingsmat.

Den vackraste som finns åkte tillbaka till Sverige i fredags.
Det var som sagt sorgligt. Men vi ses i Mars någon gång.
Ej bestämt när, men det kommer att ske. Vi vill ju det.
Det enda vi gjorde när han var här var att gå långa promenader, titta på ankor vid sjön,
dricka massvis av öl och vin, äta massvis av god mat, handla dyr frukt, titta på kyrkor,
hålla i handen, pussats bland folk, köpt vinyler och misslyckats med loppisfynd
då loppiset inte var öppet den veckan. men då tog vi en långpromenad till. runt en annan sjö.
Som två riktiga pansionärer. Fint va.









Nu när jag är ensam så tar jag kort på mina knäckebröd i stället:



Ägg och kalles randiga, prästost med pesto, broccolimos med balsamvinäger.
Latte på det. Möööms.
Och nej, jag har inte och kommer förmodligen aldrig att skaffa en bra kamera
som kan romantisera allt, inklusive knäckebrödspålägg.
Förresten vet jag inte riktigt vad gäller det där matintresset jag plötsligt började nämna.
Kanske är det bara så att jag är väldgt hungrig ofta och tittar i kokböcker
och på nätet och tänker guuuuuuud vad gott. varför är jag inte kock???
Sen kom jag på att om jag misslyckad med dansandet kanske jag kan bli
dietist. Men så googlade jag och fick upp "höga gymnasiebetyg".
Sen blev jag lite ledsen på mig själv.

Sjutton komma fucking jävla *** nio. Vad är det för ett betyg?
VARFÖR KUNDE JAG INTE FÅ ARTON?

That was me bitching about some shit that I don't even know if it matters.
Jag får för mig att bitcha om saker ibland.
Ofta jag ens vill bli dietist?
Å herregud var får jag allt ifrån.