dåtid nutid framtid

Ibland önskar jag att det fanns någon annan som kunde välja åt mig.
I och med det skulle jag inte behöva ångra något val.
Men jag antar att det är det som är det fantstiska med livet.
Det är jag som väljer.
Men just nu känns det inte så fantastiskt.
Just nu får det mig att vilja krypa ihop som en igelkott och gå i ide.



Eller vara tre år, nakenfis och bo i en kaninbur bara för att prova.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0