I ett annat land

Alla påverkas vi nog av vädret. Så den snö som just återvänt till staden München
får mig att vilja gå i ide tills det att vårsolen tittar fram igen.
Från tolv plusgrader har termometern börjat närma sig tolv minusgrader. April,
Mars, eller åtminstone Februari kan det väl ta och bli i stället! Italienvindarna, kom tillbaka!
Dåliga väder förstärker alla känslor som heter tvivel, ångest och saknad.
Om det bara kan bli vår så att cykelpicknickar och fina kvällspromenader kan ta över mitt fokus
när skolan tagit slut för dagen. Jag kan göra min läxor ändå och jag gör dem bara bättre om det
finns annat att vila tankarna på. Annat än utåtvridningar, piruetter, scennärvaro och platta magar.
När man är sjuk och hemma från skolan kan man inte heller slappna av.
Då tänker man på allt man missar i skolan. Och meningen med livet. Och kärleken
och vad man ska bli när man är stor och vad tänker mamma på egentligen?
Det som låter så mysigt att vara förkyld... Ligga i sin säng och kolla på Donnie Darko
och äta hemmagjord bananglass (fryser banan, mixar sen med vad man vill smaksätta med,
ganska gott och ganska nyttigt, beatrices recept).

Sen är det ju klart att ingen vill ha ont i halsen och snuva..
Idag dansade jag hela skoldagen fast att jag fortfarande hade ont i halsen.
Min lärare sa att det var okej, att det bara är när man har feber som man inte ska
träna. Sen la hon till "du kan ju prova dansa i dag, så märker du i morgon om det var
rätt eller fel av dig".
Hm...
Det är så många i klassen som är sjuka nu. Det har det varit hela skolåret.
Alltid personer som är skadade eller sjuka och vi får ofta höra "what's wrong with this class??"
"stop beeing sick everyone!".
Då blir det som så att när man själv är det så skäms man så väldigt.
Jag sitter hellre hemma och är sjuk än är i skolan och tittar på klass och får blickar
från lärarna som betyder "shame on you, beeing sick and miserable. you should be dancig now."

Det är såklart ingen som sagt det så ordagrant men ni vet, ibland ser man det i blicken.
Nu råkar i och för sig jag vara en sån person som försöker att läsa av människor,
lite väl mycket. Eller inte försöker, jag bara... Tror att jag kan det.
Eller jag bildar snarare uppfattningar om vad folk tänker och tror, men jag kan nog
ha fel i många sammanhang. Men i just detta så tror jag på riktigt att jag har rätt.

Skuldbelägga de sjuka... Jaadu... Som att någon skulle mena att bli skadad eller sjuk.
Dessutom betalar vi 400 euro i månaden till skolan. Man vill ju ha valuta för pengarna,
så vem skulle nu låtsas vara odansbar? (Kom jag just på ett eget ord? ballt!)

Hur som haver - Klockan är halv nio och jag håller på att somna. Antingen gör jag kväller
(som pappa alltid sa när man var liten och skulle ta på sig pyjamas)
eller så tvingar jag mig att vara vaken ett tag till. Ni vet hur det blir när man somnar
tidgt på kvällen eller eftermiddagen...
Så jag ska återgå till mina How I met your mother-avsnitt.
I pyjamas då.

Tack blogg för att jag fick prata en stund.



snaaaaaart. kanske.