komplex
Ni vet kroppskomplex. Alla har vi dem säkert. stora som små.
Jag har mina dagar då jag tycker att jag är vacker, jag har mina dagar då jag tycker att jag är tjock.
Att jag är blå under ögonen, har för stora lår, för breda axlar osv.
Men innerst inne så vet jag hela tiden att jag egentligen är nöjd med mig själv.
Att det bara är en tillfällig tanke som dök upp, förmodligen på grund av något annat
som först fått mig på dåligt humör. Jag vet att jag tycker om mig själv,
jag vet att mina vänner tycker att jag ser okej ut och att min pojkvän älskar mig för den jag är.
Men så idag kom det. Ett riktigt komplex. Ett komplex som inte bara var en irritation, en
"å, jag är himla blablabla, hahahaha"...
Ett komplex som fick min mage att göra ont och mina tinningar att spännas.
Det slog mig just då att jag inte känt så på flera år. Inte på flera år har jag avskytt något hos mig själv.
Inte på flera år har jag gråtit för att jag tyckt illa om något hos mig.
Inte på flera år har jag tyckt att sådant varit vesänteligt.
Men när jag hade tagit på mig min pennkjol och skådade mina höfter...
Det var inte bara ett: "nej, gud så osmickrande.."
Det var en stor klump i magen. Ett "det här måste jag kunna göra nåt åt".
Vilket jag såklart inte kan....
Mina höfter är så breda att jag ser fyrkantig ut. Jag gillar former, vackra former.
Men vad är det här för form? en fyrkant? en större stjärt hade varit bättre.
Sen kommer jag återigen att tänka på när min väns pojkvän sa:
Vi borde mäta nellys midja och höfter och se skillnaden. Hon har såna kurvor.
Jag tänkte att ja, det har jag. former.
Det kändes inte som om jag tog illa upp just då. Men jag tyckte att det var en skum kommentar.
Just idag kom jag att tänka på att jag inte haft pennkjol på mig sedan den dagen.
Jag som älskade mina kjolar. Jag har nog fyra fem stycken.
Men nu vill jag inte ha dem mer. Aldrig aldrig mer ska jag ha pennkjol.
Bryr jag mig så mycket? Jag visste inte ens om det själv. Att jag brydde mig så mycket.
Hur kan man må dåligt över en sån liten liten, obetydande sak?
Det är inte okej.
Men så är det tydligen. jag är tydligen sån. Jag har komplex.
Jag hatar det.
Jag tänker inte säga "jag säger inte det här för att ni ska ge mig komplimanger och övertala mig"
För jag tror faktiskt att det är just det jag vill. Precis som alla andra som skriver löjliga bloggar.
Precis som jag.
åå herregud jag hatar sånt här. äckelfjanterier.
Kära syster, du vet att jag tycker du är den vackraste som finns. Men jag förstår, jag är själv mestadels nöjd med min kropp men ibland slår det slint i huvudet.
Du har helt missat att själva poängen med pennkjolar är att de sitter som allra allra snyggast på kurviga kvinnor med midja och markerade höfter. Se Joan Holloway: http://moi-moa.blogspot.com/2010/01/veckans-stilikon-joan-holloway.html , utmärkt exempel (och en otroligt vacker kvinna, karaktär).
SÄTT PÅ DIG PENNKJOLEN IGEN FÖR BÖVELEN!
Men åh. Det ser ut som det jag nyss skrev försvann. Men jag vet inte, kanske får du dubbla kommentarer nu.
Det jag ungefär skrev var: du vet att jag tycker du är den vackraste som finns,
och sen tycker jag du kan googla Joan Holloway. Kurviga kvinnor med midja och markerade höfter är skapta för att bära pennkjol. Så på med kjolen!
Kvinna! du är snygg! med kurvor dina kurvor! snygg som tusan!
Mänduuu. Du är ju finast i världen! Fett snigg. Du borde ha pennkjol för det är du skitsnygg i. KRAM!
haha, nelly! du är rolig! jag fastnar här...borde plugga tyska!
och!opps, jag borde kommenterat ett annat inlägg, men jag ville inte kommentera just detta inlägget men nu när jag gjorde det känner jag att jag även måste säga- du är snygg och har snygg body!!!!
