I ett annat land

Idag är det verkligen måndag. Jag är trött som bara den efter skolan, men blir ändå
uttråkad. Jag har nästan alltid ettlite kreativ-sug på eftemiddagarna som jag inte
vt vad jag ska öra av. Pyssla liksom? Jaha.. Vad är det?
Och som sagt har jag ingen energi heller. Så i stället för att vara kreativ eller duktig
slutar oftast mina eftermiddagar med att jag kollar på How I met your mother,
facebookar och bloggar om värelösa saker i min vardag. Emellanåt snackar skit med Malin,
såklart.

Jag har just svullat i mig hela påsen med torkad frukt och nötter. IGEN.
Jag sa ju åt mig själv att inte köpa torkad frukt och nötter, för att jag
alltid äter upp allt på en gång! Skärpning.
Jag platsar nog inte så bra på min skola vad gäller kostidealet.
Dock har jag ju inte fått höra att min kropp inte duger som den är,
men jag tror inte att dom gillar såna som jag, som måste gömma mitt eget godis
för mig själv. (ett tips- prova inte, det fungerar inte så bra)

Kommer så väl ihåg när jag som femton/sexton år (åååå, vad längesen det var... eh)
och jag bad pappa att sluta köpa hem kakpaket till hushållet för att jag ju
bara åt upp allt. Det är ju inte så nyttigt med kakor, trots allt.
Hans svar var: Men du får väl lära dig att ta EN kaka och inte SJU.
Jag tror att jag då svarade något som: Ja, det har du såklart rätt i..

Men tro mig, jag tänkte för mig själv det som jag idag hade svarat högt och tydligt:
"MEN DET GÅR JU INTE FATTARUVÄL!!"

Han har rätt såklart, min kloke far. Men jag är väldigt dålig på det där.
Ni vet när man väl har öppnat påsen och tänker att man "bara ska ta en.."
Jo, resten av historien kan ni. Jag har har beviset framför mig:
En tom nöt/frukt-påse som stirrar hånfullt mot mig.
Men. Got var det i alla fall.

Jag ska snart kolla på solsidan på tv4play. Som förmodligen alla svenska bloggare
också skriver just nu - och på tal om svenska bloggare:
Jag tror att jag måste dra ned lite på mitt bloggläsande.
Det är självkalrt jättefint att bli inspirerad både vad gäller mode och inredning
och fina texter om livet som kan få en att må bra vissa dagar..
Men jag har liksom blivit så väldans romantiserande av mig i vardagen.
Jo, bloggar som jag läser är sån som på något sätt lyckas att romantisera... ALLT.

Nu när jag tittade i mitt rum så tänkte jag att allt är fint förutom min fula garderob.
Den är stor och mörkgrön. Inte fint mörkgrön. Fult mökgrön.
Och jag tänkte att den ska jag måla om.
Tänk ett sådant mysigt projekt att måla om n garderob. Dra på lite Edith Piaf
eller Ella Fitzgerald i bakgrunden och fixa och dona med tiningspapper och penslar,
samtidigt som man gnolar på lite gammal jazz eller annat trevligt.
Å, Mathias ska ju vara med förstås. Så fantastiskt romantiskt och trevligt
att måla tillsammans. Stå där i fula mjukisbyxor och skvätta färg på varandra,
fnissa och brotta ned varandra i allt tidningspapper hela tiden, så att hela processen
bara blir mer och mer uttdragen..

Nej, jag skulle inte tro det. Med närmare eftertanke är det nog inte så romantiskt.
Kladd. Stänk. En evighets torkningstid. Bråk om att någon gjorde fel.
Fult med massa tidningpapper och maskeringstejp i hela rummet.
Nä. Jag har nog insett att jag hellre gör det själv om det ska bli av.

Nog om mig, nu är det ni som lämnar datorn och gör något vettigt i stället.
(Du också mamma, om du bara tänker sitta vid facebook ändå)