I ett annat land

(mitt tangentbord krånglar ibland, så det kanske saknas lite bokstäver här och var)

En skolvecka har svischat förbi. Eller. Man vill ju gärna säga så. Säga "å så väldans fort tiden har gått!".
Men för min del vore det att tala osanning. Den här veckan har inte gått så fort.
Jullovet känns på ett sätt ganska nyligen passerat, men att det bara var EN vecka sedan..
Hm. Nej, det håller jag inte med tiden om.
Dock är det å andra sidan förståeligt att första skolveckan känns lång. När man väl återigen
kommit in i det hela så kommer det nog gå fortare.
Observera att jag inte vantrivs i skolan. Nej, men det är bra kämpigt.
Och då gör de där lediga veckorna i kalendern att det går lite lättare.
Fast just nu längtar jag mest till att min syster kommer hit.

Idag fick vi besök av en dietist (höll på att skriva nuetrist. man blir lite engelsksvensktysk i sitt språk.)
som skulle hålla ett 1½ h långt föredrag om kost i förhållande till vår träning.
Å så lärorikt det skulle bli! ...... Dock handlade det i princip bara om att gå ned i vikt.
Somliga saker kunde jag såklart ta till mig, men det mesta visste jag redan.
När vi slutade och gick ut från skollan skulle en av mina lärare ta en cigg: "It's ok, because
I had an orange first. And I will call my pizzadeliverer and ask if they have vollkorn-pizza".

Och just nu ligger jag i sängen med datorn i famnen och chokladkakan bredvid mig.
Men tro mig, jag äter jättesunt. *Lite choklad på fredagkvällen måste man ju få unna sä!*
Eller kanske inte. Jag vet inte. Gott är det i alla fall.

I helgen ska jag umgås med mina fina dansvänner från diverse länder.
Det blir filmkväll, loppis och vin. Sådant tycker jag om. Jag har fina människor omkring mig här.
Trots det så saknar jag mina Sandviken-Gävle vänner. Dock börjar väl även dem
att försvinna från Gästriklands marker. Åtminstone snart.
Jag har i alla fall fått komma tillbaka till dem emellanåt. Vinat hos moa, fikat på sparven,
klappat kajsas hund, åkt 41an med Lovisa, sovit i Mathias säng, fnissat med syrran...
Allt det som hör till. Sådant som är som det alltid har varit.
Nästa år kanske det inte blir så. Nästa år kanske alla har gjort som jag, det vill säga,
dragit sin kos. Baj baj gästrikland du sköna.
Och hur blir det då när man kommer tillbaka? Det finns där inte direkt något paradislandskap
som väger upp ensamheten. Sandviken å Sandviken.
Ack arma Sandviken.
Vad ska jag göra under mina skollov? Malmö, London, Berlin, Stockholm... Sandviken? Umeå?
Var kommer ni att ta vägen mina nära och kära?

-Ja men Nelly, var var du själv vägen?
-Det ser nog ut som att jag stannar.
-Men hur ska det gå?
-......

Det går nog.