snart sept
Så jag fortsätter.
Idag har jag haftr en konstig känsla i mig under hela dagen. Jag tycker inte om att använda för stora ord i onödan (men visst, jag är ganska bra på det) men vill kalla känslan för något ångest-liknande.
Först betedde jag mig som en surkärring utan att jag ens visste varför. Jag kunde dock inte sluta. Och visst, jag skulle kunna skylla på pms ty det är sådana tider nu, men det är inte bara det.
Jag ha känt en knut i magen hela dagen och inte kunnat satt fingret på vad det är. Fast ändå har jag det. Det är nog Tyskland. Jag har fått ett nytt liv här nu och nya vänner. Det ska bara försvinna nu och jag börja om igen. Det är en helt fantastisk möjlighet men jag är rädd och nervös.
Jag tror att det jag känt idag är en slags Tysklands-ångest. Jag brukar i vanliga fall vilja göra saker och vara aktiv/social när jag är på dåligt humör men nu har jag i stället blivit helt handlingsförlamad. Legat i sängen och stirrat i taket. stirrat på facebook och haft känslan av att jag skulle kunna bryta ihop när som helst på vilket sätt som helst. Men det har inte hänt något.
Jag brukar även vilja skriva av mig om saken men har inte ens förmått mig att kunna göra det. förens nu.
Nu gör jag det, hej och hå så fingrarna går mot tangentbordet och jag har ingen lust att rätta (som van ligt) jag skriver bara för att göra avtryck av mina tankar. Det känns som att det lättar på trycket då. I huvudet. Shit vilken kliché det där var nästan vidrigt.
men det är så. och jag vet att jag citerat lars winnerbäck förut (som jag lyssnade på när jag var fjorton och ej mer men jag respekterar er andra som lyssnar på mannen än idag, jag vill dock inte att någon skall tro att jag gör det, no hard feelings tack) när han säger det där med klichéér, att dom finns för att dom stämmer och det är synd hur orden blir innehållslösa för att de har slitits verbalt.
tjohej, nu dör min dator snart måste spara innan det försvinner.
hursomhelst. ångest. skulle kunna döda någon snart.
augusti
den skär in som bara helvete i röven.
dags att röra på sig.
8 augusti snart 10 september
Jag kommer inte kunna sova. Dels för att jag är hungrig men mest för att jag tänker mycket.
Om ungefär en månad sitter jag på det förbaskade flyget mot det förbaskade landet.
Det ska bli helt fantastiskt.
Helt konstigt.
Helt fel.
Helt rätt.
Om ungefär ett och ett halvt dygn kommer min pojkvän äntligen hem. (om jag räknat rätt, jag har ju en eventuell dyskalkyli som finns att skylla på sådär när man känner för det)
Han har varit borta i nio år och jag längtar efter honom. Jag vill starta hans modeblogg snart. (jättepåskoj Kajsa vad trodde du då)
Om ungefär två dagar åker vi till Göteborg för att tillbringa tre dagar på Way Out West. Det kan inte bli annat än fabulöst och jag grubblar på vilka klänningar jag ska ha med mig. Jag är en tönt full av dubbelmoral.
Men en gång när en okänd och ganska trevlig (och spiknykter) man kom fram och pratade med mig kommenterade han min klädstil och sa att det syns att jag är mån om mig själv och hur jag uppfattas av andra.
Det lät ganska fint ändå. Jag har ett hyfsat stort behov av att upfattas "rätt" av nya människor jag träffar.
Och nu är det nog om det.
Jag saknar min syster Kristin. Hon jobbar och dejtar och har en något så när spontant liv fyllt av vänskap, månadslön och lagom mängd alkohol. Min syster slutar dricka klockan tolv och dricker därefter varannan vatten.
Det säger en del om henne men det får ej missuppfattas. Hon är en spontan partypingla men hon är mån och medveten om vett, hut och hälsa. Hon är något för ögat också.
Det är jag med, har jag nyligen kommit fram till efter att ha bläddrat lite bland mina facebookbilder.
Och man får faktiskt göra så.
Om några veckor flyttar Isabelle till en studentkorridor i Umeå. Ty även hon skall få känna smak av det spontana studentlivet.
Låt oss nu bedja för att jag ska få en god natts sömn med en oförskämt lång sovmorgon.
tisdag
Plus att idag när jag skulle på bussen hem från gävle (hade dansat och köpt fina underkläder, pictures kommer haha INTE haha) höll jag i en halv twister,min favoritglass, och fick då höra "du får inte ha med glassen" jag blev arg, slängde den och gick på bussen med en arg min. det var förstås efter att jag försökt övertala den griniga busschauffören. Jag slänger helst inte en glass..
Hur som helst! Jag tänkte i mitt huvud " jag har gått på bussen asmånga gånger med glass förut ju... eh, vänta... hur mycket glass äter jag? shit, det här var nog ment to be. nu är det nog. inga fler glassar innan bussresan"
På riktigt, det stämmer faktiskt. Och just nu sitter jag och tänker om jag ska nöja mig med en kopp te ikvöll till filmen Smultronstället eller om jag ska steka mig en pannkaka. (en. haha. sure..)
Jag och ensamhet. En sådan hatkärlek. Min mamma skulle snarare kalla det för rent hat. Har hon sett mig ensam i vårt hus en hel dag kommer hon till sist fram och frågar: "håller du på att dö nu?" och då tycker jag själv ofta att jag har dolt det så bra, kanske till och med för mig själv. Mamma ser allt.
En gång frågade hon även: "Nelly... det finns en kille va"? utan att jag hade sagt ett pip om det, inte ens med någon vän så att hon kunde höra det. Inte ens.. nånting!
hon är ball.
Men för att gå över till något annat. Jag börjar verkligen inse det här med flytten nu. Jag kommer vara
så
jävla
ensam.
Jag kunde inte somna i förrgår, jag verkligen verkligen låg och vred mig och det spände i tinningarna och jag nästan grät och igår grät jag för jag insåg då att mina vänner kommer att vara så fruktansvärt långt ifrån mig och jag behöver deras närvaro. Jag hade nog tänkt att vänskapsrelationer är något som är mer stadigt än förhållanden. Att man inte behöver slita för att ha det kvar.
Och visst, det är annorlunda, man behöver inte ge lika mycket. Men ändå mycket.
Och nu känner jag mig så dum som inte haft fokus på det över huvud taget och förlåt alla mina vänner.
Jag lovar att vara en bra vän i fortsättningen. Jag kan hålla igen med tampongskämten också. Men syrran, du om någon ska kunna prata om mensproblem med mig annars börjar jag nog prata med gud på kvällarna igen, som när jag var fjorton och var ihop med smu-killen och seriöst trodde att jag trodde på gud.
Just det. Till mina kristna vänner: Jag ska inte skämta om sånt längre, jag ska bli en god människa.
Snacka om ensam ikväll. Det är nog det längsta blogginlägget jag skrivit sedan jag var fjorton och ihop med smu-killen och trodde att jag trodde på gud och hängde i Valbo köpcentrum på lördagar med Linnea och skämtade i leksaksaffärerna.
måndag
men blogg.se LAGGAR JU.
det ska i alla fall bli trevligt. promenad. baka. ben & jerrys. skvaller. lite gråt kanske.
annars ganska mycket skratt vet jag.
Hos barnmorskan
- ska jag ta ut tampongen först?
- Nej, den kan jag dra ut sörru. Efter 40 år i branschen har man ju sett det mesta!
haha
Med Edith Piaf på Vallongatan en söndagkväll
Nu ska göra det jag brukar när jag ensam är - ta på mig en stor skjorta och dansa i mitt lilla rum till elektronica, på ej för hög volym för att undvika att väcka pappa.
jag måste nämligen hålla mig sysselsatt under ensamma kvällar annars kan jag bli tokig.
Få fnatt helt enkelt. Tvåsamhet har en tendens att skapa ett behov av... tvåsahmet.
Jag vill säga att det är förälskelsen som får mig att vilja klistra ihop mig med någon annan.
Men kanske är det, tråkigt nog, som så att jag fått ett behov - på grund av vanan av närhet.
Jag menade inte att sitta och grubbla på sådana här onödigheter.
Det är bara så svårt att inte låta en tanke utvecklas till en reflektion som blir till en annan reflektion osv.
Jag känner mig inte alls så miserabel som det nu kan ha verkat. Nej jag är bara en kärlekskrank som har svårt för ensamhet. Krångligare än så är det inte. Behovet av någon annan kan också kännas fint.
Inte alla gynnas med den känslan. Eller plågas... (okej, såhär kan jag hålla på i evigheter så nu lägger jag av med detsamma)
Nu skall jag ägna mig ett slag åt mitt trägolv och mina fötter. Tyskland finns där i mina tankar liksom kärleken.
Känns ju ganska fint ändå.
Tysk
Nu är det spikat. Jag är inskriven som elev på Iwanson Yrkesutbildning. Jag har mailat hyresvärden och meddelat att jag flyttar in i rummet i September. I Augusti Betalar jag första hyran. Nu är det CSN kvar (herregud vilka lån). Det löser sig.
Huvudsaken är nu - Jag är blivande münchenbo och dansare to be.
För er, mina vänner, här är mina lov (När NI ska göra er tid till att träffa mig):
höstlov - 2/22 - 5/11
Jullov - 18/13 - 7/1
Vårlov - 7/3 - 11/3
Påsklov - 18/4 - 30/4
Pingst - 14/5 - 25/5
Sommarlov - 30/5 - 12/9
Om jag inte får för mig att börja någon annan skola till hösten.
Hursomhaver vore det trevligt med en liten hejdå-fest. Bara det att i Augusti är alla så upptagna och jag själv har en del att göra. Så... Det blir nog inget. Jag är i övrigt världens sämsta festfixare (egentligen är jag bäst, men det kommer aldrig någon för mitt efternamn är inte tillräkligt ballt) så det är nog ingen idé att försöka styra något. Jag skulle kunna planera en fest två månader i förväg häflten av de jag vill ska komma kommer. De flesta andra styr ihop något över en kväll och får huset fullspäckat.
Jag kanske är och förblir tjockisnelly med pottfrilla. Då är det liksom så.
Men HAHA. Jag blev dansare. In ya faces.
Sånt som gör mitt liv till en fin grej
Hur kan man inte vara lycklig...
för jag har tagit studenteeeeent
Fast det här är jobbigt. Aldrig mer Vasaskolan. aldrig mer kaffe i kaffe med Kajsa och "läsa samhällskunskap" och aldrig mer trängas i det rosa omklädningsrummet och aldrig mer Hannas överdrivet långa förklaringar om varför vi gör det vi gör. När vi rullar på golvet, ålar på varandra i en och en halv timme.
Aldrig mer hyperventlilera efter fyra gigantiska trappor, aldrig mer bibioteket, aldrig mer Emilia Stenbergs lite för höga ton i klassrummet, aldrig mer pussas i matsalen vid salladsbordet och aldrig mer bli kallad för barnen av mattanterna.
Men jobb har jag för sommaren. Alltså håller jag mig sysselsatt och får en tillräcklig inkomst. Halleluja!
Tyska ska jag förmodligen bli. Anmälningsblanketten är bindande och måste svaras innan baletakademien-audition. Alltså två alternativ:
1. Bestämma mig för München nu med detsamma.
2. Inte svara förens efter ackis och därmed riskera att inte få en plats på någon av skolorna. Eller chans för båda.
Jag behöver hjälp!
Just nu sitter ja och hostar lungorna ur mig och blir alldeles svettig av anträngandet som sker vid hostningarna.
Och jag som ville börja träna....
tisdagsbekymmer
Jag är så här. Det här är jag.
Jag gråter när jag är ledsen. Jag blir ledsen när jag känner mig sårad.
Jag har ganska lätt för att känna mig sårad. Jag tar saker personligt. Även om jag inte vill.
Jag vill inte tänka på var någon annans händer kanske är ikväll.
Man tänker så många gånger att man vill ändra på sig själv och att man måste det.
Men det här är jag. Så här fungerar jag. Ta mig för den jag är.
Jag grubblar mycket och jag känner mycket. Jag är så himla förälskad. Jag är kär.
Med ett främmande land att flytta till och den vackraste människan jag vet kvar här.
Då kollapsar allt i mig och
här ligger jag.
Lite popcorn och en film nu skulle sitta helt OK.
Förresten så har den har dagen varit ganska fin egentligen.
München
Jag har blivit antagen till Iwanson yrkesutbildning i München.
Jag kan flytta till Tyskland i höst och bli dansare.
Herregud.
HERREGUD!
BAL 10
Jag har aldrig varit ägare till något så himla fint förut.
Flickig som jag är nu har jag aldrig heller tidigare varit men jag tillåter mig.
Det känns nämligen lite som att vara kär.
Så in i sjutton vacker är jag ju!
Till och med så att han i bakgrunden nästan ångrade sig lite...
doch
Jag vet dem som gått vidare till Danshögskolans prov två.
Jag är bättre än dem.
Det svider som bara sjutton.
Tänk om jag hade en penis. Vad bra allt skulle gå då. Jag ska döpa om mig till Nils Harrysson, skaffa lösmustasch och en strumpa innanför byxan, När dom sedan ser mig dansa kommer de tycka att jag är hur begåvad som helst.
Ni förstår, så fort en man är minsta dansant kan han snart försörja sig på det. En annan får gå igenom ett och annat först.
Jag ska aldrig mer berömma en kille som är OK på att dansa bara för att han är kille.
ååh, vad modigt. ååh, vad speciellt. ååh, vad stark han måste vara,
My ass.
mm
ni som hade fel är nästan dem som satt djupast spår.
att jag faktiskt faktiskt trodde nästan litegran typ på er.
gud vad jag önskar att jag inte gjort det.
jag ska aldrig aldrig sluta med mitt tankesätt "om man förväntar sig det värsta blir man aldrig besviken"
för i helvete vad ont det gör om man bara nästan förväntar sig något lite gott och det inte blir av.
Jag kommer tillbaka.
lus
Pank!
Jag vandrade in i en beoynd retrobutik och kunde inte inte gå ut tomhänt.
In i plåboken kan jag dock gå och komma ut tomhänt.
Inget sommarjobb heller som kan kamma in lite kompensering.
Känns som att studenten komer till att betyda HEJ FATIGDOM.
danshögskolan
Sitter ensam i systers lägenhet nu och lyssnar på cure.
Har ätit mat och kollat på sex and the city.
Nu ska jag ut på en kvällspromenad med systers klänning.
shit.
13/5
GRATTIS BRITTA VUXEN!!!!!!
regnig vår och hosta
Jag hostar skiten ur mig och ska dansa på konserthuset hela dagen i morgon.
Eller inte hela dagen, då jag bara är med i tre nummer. Fyra kanske det blir.
De flesta är otaggade, även jag. Men det är egentligen ganska trevligt.
Jag får umgås med Britta, Bella och de andra. Prinsen kan jag pussa när jag vill (ja, det är prinsen nu)
och dansa är ju oftast en rolig syssla.
Men att vara sjuk är inte det roligaste. Belle and Sebastian gör dock vardagen till något fint.
Åh, jag har inte skrivit det på bloggen! De kommer till popaganda. Det är helt sinnessjukt, jag har aldrig känt en sådan lycka någonsin i mitt liv. Inte för en sådan sak! Helt fantastiskt.
Britta ska gå på balen med mig!!!!!!
ballet
Nu jäklar, BA och DOCH. Jag ska se proffsig ut.
