jullov
Hej allesamman. Jag bloggar liksom inte nu, utan njuter bara av mitt fantastiska jullov.
Men det har ni ju vid det här laget förstått.
Jag klistrar in en bild på min bror och brorson, tagen för några år sedan.
För att min brorson är det sötaste man kan hitta i hele vide världen. Jodå.
*hoppas att ni njuter lika mycket av snön som jag puss puss*
16e december
Och så kom den. Sista kvällen på detta år som jag sitter här på min rosa plaststol, vid mitt vita rangliga träbord för att meddela mina nära och kära vad jag sysslar med och tänker på.
Dock kommer det att komma ett högt antal fler tillfällen, skillnaden är bara att i min kalender kommer det att stå 2011.
Idag kan jag äntligen säga att det är i morgon det händer. Jag åker till Sverige för att tillbringa mitt jullov tillsammans med min familj, vänner och framför allt så har jag tre veckor på mig att umgås med min vackra pojkvän. Karln, som jag brukar säga. Fast på skoj då. För egentligen, må jag ju säga, är jag inte är ett direkt stort fan av girlsen i viken som på gävlebussen frågar varandra på sitt uuunderbara sandviksmål "hur äle mä karln din daa?"
Å, om det är något jag inte saknar så är det den bussen och den dialekten. Det hör lite ihop för mig... Ni vet, när ipoden är urladdad och man blir tvingad till att sitta och lyssna till resenärernas samtal med varandra eller i telefon. "kolla snygg 'on va lå" "ahmä guuuu va dryyyygt jävela bussjävelll" "Fan gjordde dö i lördass då jäla fyllååå"
Å, säger jag bara. åååå, myyyyssssiigggt. Nejdå, vissa kan ju såklart prata sandviksmål på ett ganska hurtigt och trevligt sätt. Och jag ska inte säga något, jag som just fått höra att jag använder såna fantastiska Stockholms-I:n emellanåt. Why do I do that? Bonde söker fru, Nelly söker i:n. I:n som man inte säger sådär långt bak på tungan så att det mer låter som ett jällt pip en som en vokal.
Hur som haver, jag packar nu mina väskor inför i morgon. ´Den stora resväskan består av träningsklöäder, klänningar, balettskor och julklappar. Den lilla består av värdesaker plus sånt som inte får plats i den stora.
Typ som en extra jacka och herregud vad intressesmurfarna hoppar upp och ned nu!
Ursäkta mig. Jag kan däremot berätta helhjärtat om mitt senaste inköp. En stoor, stickad, senapsgul halsduk.
Så bra det kan bli på halsduksfronten liksom. Stor. Stickat. Senapsgul.
På tal om senap, gud så jag ska äta gott bröd med prästost och skånsk senap i jul. Så himla gott ju.
"så jäla GOTT liksomee" som de på bussen skulle sagt.
Men nu kom jag ju på vad jag egentligen skulle skriva om!
När jag kom hem från skolan idag så var här två stora polska karlar som påbörjat ombygget av vårt kök!!
Fantastiskt att få ett nytt kök, det blir en perfekt julklapp till oss. Inte lika fantastiskt dock att ha dessa två (förmodligen svartjobbande) polska män som röker, släpper ordentliga brakade och skriker och svär i vår lägenhet. Vi uppskattar att vi inte förstår ett jota av vad de säger. Men... Nu börjar jag tycka att de kan sluta för idag. På grund av att köket är ockuperat så fick min middag bestå av fullkornsflingor med mjölk. Och frukt. Och lite choklad. *hiihiii* (stockholms iii)
Men det börjar nu bli dags för mig att ta på mig något annat än mjukisbyxor. Snart bär det av till skolan för att de kvälls-elevernas genrep inför någon föreställning de har i morgon.
Sen mamma, sen ska jag hem och se efter om jag glömt något inför morgondagens resa.
Aber das glaube ich nicht.
PUSS PÅ ER MINA SMÅ KYCKLINGAR
sagan om prüfung
Baletten var första uppdraget och lärarna satt på rad med spegeln i ryggen, liksom under en audition. Sist av alla kom drottningen in. Hon hade klackskor på fötterna, dagen till ära och antecknade nogrant under tiden då vi dansade.
Efter plijén och tendun var min rygg samt panna genomblöta. Precis som det ska vara när man "jobbar äset av sig".
Efter baletten genomförde vi två moderna diagonaler, en modern kombination, en jazzdiagonal, en jazzkomination plus en hiphop. *man spar ju alltid det bästa till sist*
Efter två timmars svett, nervositet och flashbacks till audition-våren var vi klara och jublade samt applåderade i studio nummer två, där vi hade våra ombyten och vattenflaskor för tillfället. Nu återstod endast att få höra vad drottningen hade att säga oss. Efter en timme samlades vi i studio nummer ett för att få höra gemensam kritik.
Baletten och moderna hade sett bra ut, men när det kom till att prata om jazzen så snörptes det en aning på drottningens mun och jag anade en del himlande med ögonen.
Dock kan man inte alltid vara bäst. hehe. Morgondagen skulle bestå utav enskilda samtal med varje lärare.
Det var alltså idag.
Jag fick idag höra att jag ser för allvarlig ut. fokuserad är jag och jag kämpar på men mina lärare kan ibland få intrycket av att jag "inte vill vara där". Självklart vet dom om att jag egentligen vill det, annars skulle jag inte vara där. Utbildningen kostar dessutom... en... del...
När jag fokuserar kan mina ögonbryn rynkas och jag tenderar att se orolig, ledsen eller arg ut.
Jag har fått höra sådant här tidigare, men inte lika mycket! Lärarna har haft svårt att veta vad jag egentligen tänker på och vill. Att responsen de får av mig efter att jag fått kritik, kan vara lite odefinerbar.
Under samtalet med min jazzlärare frågade hon vad jag anser att jag tillför för energi. Jag svarade att jag kan känna av vilken stämning som behövs i klassen, att jag kan sprida glädje om det så behövs, men att jag oftast är väldigt fokuserad och seriös. Hon svarade "ja, det här med glädje vet jag inte om jag sett hos dig".
WHAT? Tänk att man är så fruktansvärt omedveten om vad man gör med sitt ansikte.
Alla lärare sa samma sak i dag. "jättebra nelly, jättebra. men ditt ansikte, ditt uttryck... du måste jobba på det"
Några av mina klasskamrater instämde. "du tenderar att se lite väl allvarlig ut".
Hehe. Jag är född med det fejset så det blir svårt att jobba bort. titta bara på bilden från 93 när jag sitter i kaninburen. It's my look! Men självklart kan det ge dåliga vibbar att se allt för allvarlig ut. Så under mitt höstlov ska jag jobba på att "ligthen up a bit".
Väldigt intressant att få höra den här kritiken, för jag har verkligen verkligen inte fattat att jag gör det såpass mycket!
Hursomhelst så fick jag självklart höra fina saker också. Förvånadsvärt mycket fint från balettläraren, vilket kändes helt underbart. Stretcha ska jag dock göra, för det jag saknar är höga ben. Starka är dom, så det som nu krävs är vighet. Så man har någonstans att slänga benen så att säga.
Jag blev inte tillsagd att ändra min kost men mina vänner fick höra det. Jag hoppas att de kan skita i det. De är så fina människor, så vackra och så duktiga och jag hoppas innerligt att de inte börjar se sina kroppar på ett annat sätt nu. Jag var arg idag. Jag ska inte uttrycka mig så mycket mer om detta ämne här på bloggen.
Men arg har jag varit.
Ikväll ska klassen äta ute tillsammans och kanske ta en och annan drink. det är ju ladies nigth...
Får se hur vi mår på baletten i morgon. Jag som inte får se sur ut..
Här är jag och min klass.
far longer than forever
Där har vi tittat på Svanprinsessan och stoppad i oss mina hembakade lussebullar
som kändes en aning misslyckade men ändå helt okej. Åtminstone i jämförelse med
spenatsoppan jag lagade åt mig själv idag. Jag hade en lite väl positiv inställning till min egen improvisationsförmåga.
Mina tår känner en viss smärta efter dagens vandring i stan. Vi letade julklappar bland de stora folkmassorna och fann även en del. Några till oss själva också... "man måste ju unna sig lite" är ett välanvänt uttryck bland mig och mina kamrater.
I morgon är det söndag vilket innebär att alla butiker är stängda. Detta innebär i sin tur att det kommer att uppstå en del problem under morgondagen med tanke på att vårt disk -och tvättmedel är slut.
söndagar brukar för mig var städdagar men vi får se hur vi löser det. Jag har i alla fall löst stopp i avlopps-problemet och jag har skrapat ur all skit i ugnen som idag fick vår lägenhet att osa och stinka bränt.
Jag sitter fortfarande med fönstret öppet...
Så, det var min lilla uppdatering om min roll som hemmafru.
Egentligen ville jag skriva här för att tala om hur mycket jag trivs med mina tysklandsvänner.
Nu har jag sagt det. De är så fina hela bunten och de bidrar till att min vardag blir oerhört trivsam.
Vad som väntas i natt är några böner för att jag ska hålla mig frisk till åtminstone efter tisdag.
Snälla. Snälla bli inte sjuk, Nelly.
Ett och annat twin Peaks-avsnitt blir det även att somna till.
See you later aligator (skrev jag alltid när jag var elva år och jättetuff)
noch ein mal stopp i avloppet och en tia försvunnen
Det första hon tänkte när hon vaknade var "Idag är det en vecka kvar". Denna tanke fick Nelly på ett strålande humör. När hon såg på snön som föll tänkte hon att "idag ska jag ta tunnelbanan till skolan". Tack vare denna glädje som spridits i hennes kropp så tänkte hon även att den här dagen skulle hon köpa en biljett!
Hon skulle göra det rätt för sig och stötta kollektivtrafiken genom att inte planka.
När hon, efter en kort vandring i snö och blåst, kommit fram till biljettautomaten tänkte hon "jag slår på stort och köpper en remsa. lika bra". Så hon tryckte på Streiekarte-knappen och lät sedan automaten ta emot hennes tio euro. Sedan hände något alldeles förskräckligt. I luckan där biljetten ska komma ut, kom det inget ut alls.
"helvetes jävla satans skit-maskin" sa nelly ganska högt, då tyskarna ändå inte kan uppfatta betydandet av hennes ord.
Nelly bestämde sig för att om en kontrollant skulle begära böter av henne skulle hon vägra.
Vad begärs det egentligen av en fattig student?
resten av dagen klagade hon. "Är det så här man behandlas för att man är en god medmänniska som vill att allt i samhället ska gå runt?".
Sedan när hon skulle sätta sig för att skriva allt i sin blogg så slog det henne:
karma. Jag har ju faktiskt struntat i att betala så pass många resor, så den här tian kanske täcker det?
Knappt... Men ändå.
Äsch, nu ska jag sluta tänka på detta och börja tänka på stoppet i köksavloppet.
Igen.
orangen mit nelken und prüfung und schnee
Igårkväll begav jag mig iväg för lite lusserep.
Efter en stunds sång-försök fick jag veta att luciatåget blir på fredagen, inte måndagen.
Det innebar dessvärre att jag var där i onödan, då jag flyger till sverige på fredag...
Efter det beskedet traskade jag tillbaka till mitt rum för att lyssna på beach boys julalbum
och pynta apelsiner med nejlikor. Det doftar juvligt må jag säga. Malin hjälpte så klart till.
Det är hon som är det duktiga pysslaren i familjen. Jag är bagaren! Gabriella är äventyraren
och vår tyska kamrat är... sjusovaren?
I morgon är det bara en vecka kvar, sedan har jag tre veckor av julgodis och pussar framför mig.
Först - das prüfung! Fick idag världens argaste blick av läraren för att jag hade skjorts i stället för tights.
Vi skulle nämligen ha samma kläder idag som vi ska ha på provet.
Väldigt viktigt med tights. mm... eurhm... ja.
Smink ska vi tydligen helst ha också! Jag brukar i och för sig ha foundation under ögonen på klass,
men det är mest för att vara snäll mot min omgivning och för att inte få en chock så fort
jag ser mig i spegeln (vilket jag gör upprepande i min vardag)
Saken att de faktiskt vill att vi ska ha smink... Ja, det är då inget som förvånar mig egentligen.
Hela det här provet känns bara så väldans krystat. Bajsnödigt så att säga.
Dock tycker jag mestadels att det är roligt och lite spännande.
För att sluta tjata om det förbaskade dansprovet så går jag över till ett annat ämne.
Vad ska jag göra i helgen?
Baka lussebullar och kola! Jag och mina klasskamrater har bestämt att
på onsdagen ska vi alla ta med julgodis till skolan och snaska på hela dagen.
Onsdagen kommer nämligen bara gå ut på våra individuella samtal med lärarna.
Så under all väntan ska vi smocka i oss en massa gott...
Förresten, ni ska få en liten väderuppdatering:
Förra veckan var det jättemycket snö här. Igår var det tio plusgrader. Idag snöade det igen.
Kramkalas på er mina små kycklingar
uppskattar julfeelings i plusgrader
Efter skolan handlade jag röda stickade vantar, vit stickad polotröja och rökelser med kaneldoft!
I helgen ska jag baka lussebullar och kola, bara för att jag helt enkelt inte kan låta bli!
Jag har även skrivit upp mig på listan som var upptejpad i omklädningsrummet:
"hej alla svenskar, snart är det dags för luciatåg igen, skriv ert namn på listan om ni vill vara med!"
En självklarhet! Jag har inte gått luciatåg sedan jag gick i femman.
Det vill säga för... sju år sedan?
Och ni vet hur det är, man uppskattar saker mer när man inte har dem... Så nu när jag inte
längre bor hemma och inte längre har den svenska jul -och luciahysterin lika nära,
då passar jag på att mysa till det ordentligt.
Jag som förra året sa att det skulle vara min sista "riktiga" jul. haha! Nä-äru. Här ska julas och lussas.
Nu till exempel, när jag övat klart i mitt rum, ska jag dricka chai-te och äta mandarin
medan jag lyssnar på min jul-lista på spotify. Ute håller snön på att smälta efter regnet
och efter dagens sköna plusgrader. Det gör mig dock ingenting. Nog må jag vara julig i år,
men jag står fortfarande fast vid det jag tidigare sa om min inställning till snön och kylan.
Dessutom råkar jag veta att det blir femton minusgrader nästa veckan....
Men nu har jag ju en polotröja!
Dagens finaste: Frank Sinatra.
Vad önskar ni er i julklapp?
något stickat kanske?
vinter
Oftast börjar man varje år att längta till vintern så småningom. När det är ruskhöst. Då vill man ha den vita snön som förgyller kvällarna.
I år längtade jag inte alls till vintern. Här i Tyskland har hösten varit så vacker så behovet efter snö har inte alls funnits. Minnena från förra vintern gjorde inte saken bättre... då ångrade jag allt gott jag någonsin sagt om vintern. Jag menar... KYLA. Hur kan man tycka om att frysa?
Nu är det vinter. Jag känner mig så inlåst. Alla eftermiddagar och kvällar efter skolan kan man inte göra annat än att sitta inne. Inte ens en promenad vill man ta på grund av all äcklig snö som förpestar världen. Och mina skor.
visst är det skönt att ta det lugnt på kvällarna. Se en film, äta mat, öva, chatta.... Men Efter flera kvällar i rad av samma innesittaraktiviteter så blir jag rastlös. I början på terminen var det bara skönt, då var man så utmattad efter skolan. Men nu har man fått mer energi och ork. Och då kom snön....
Fin må den vara när det är riktigt kallt och vitt. Men bekvämt är det inte. Och idag har det varit blask.
finns det något värre i hela vida världen förutom blask? (exklusive terror, krig och klimatförstörelse. Och otrohet då. och brustna hjärtan, våldtäckt och OKEJ då, jag tar tillbaka uttalandet... men det är jobbigt med blask)
Facebook. Herregud Facebook. Jag har, efter snön, ett seriöst stort problem med facebook. Det har blivit mitt andra hem. Jag vet att alla tycker så mer eller mindre, men för mig har det börjat gå över gränsen!
Men som sagt, när det är snö och kallt och man är trött.... var ska man ta vägen?
Vad jag än ska göra framför datorn så skriver mina fingrar alltid per automatik FACEBOOK.COM. Och inte förens efter en stund inser jag att: vänta nu, hit skulle jag ju inte alls..
Och sen när alla ens "händelser", mejl och nyheter börjar ta slut, ja då sitter man bara och bläddrar bland kompisars kompisars bilder. Även då tar det ens stund innan man inser:
...... Vad fan håller jag på med?
Jag ska nog tvångsbegränsa mig själv, bara för sakens skull.
Förresten. Ni svarar inte på mina läsarfrågor så nu lägger jag av med det.
Jag börjar med dagens finaste i stället.
Dagens finaste: Att barn i tyskland blir skutsade på kälke överallt.
asfalt och snö
Foto: Sigrid Ejemar?
Jag vill koreografera. Jag hoppas mest av allt att jag ska klara det här.
Att bli duktig. Hitta inspiration. Kvalitéer.
Bli.
Bäst.
dags för lördagens inkorrekthet
You know it seems the more talk about it, it only makes it worse to live without it.
But let's talk about it. Wouldnt it be nice.
Kolla vad snyg jag är!!! visst är jag snygg?
Jag gjorde några försök att se het ut men jag ser liksom mest bajsnödig ut.
Hur fan kan de minerna ha en sån stark koppling till varandra för mig?
Det är som att jag försöker bajsa ut sexigheten.
"för dom är kaputt in das kopf" - Malin
Jag gick hem från skolan tidigare i dag pga av bland annat magont.
Efter några timmars vilan gick det dock över och det var ju tur, för sedan skulle jag och Malin på en liten dansföreställning vid namn "secret solo" som består av fem olika solon.
Vi vandrade ut i mörka vintern och var så säkra på att vi skulle hitta dit.
Det gjorde vi dessvärre inte. När klockan slagit "nu börjar det" och vi inte fortfarande inte visste vilken rikting vi skulle ta, beslutade vi oss för att traska tillbaka till schleissan (mitt fina smeknamn på gatan)
Så nu sitter jag här på ändan igen och med magen fylld av te. Oron över att mitt flyg hem ska ställas in börjar avta. Jag kan vänta med att bära den rädslan i två veckor till. En vecka kanske..
Jag vill verkligen hem den sjuttonde. Jag trivs här men jag vill verkligen hem då.
Hem till glögg, pepparkakor och såklart världens finaste pojkvasker.
Jag funderar på att åka till IKEA på lördag för att köpa kalles kaviar, pepparkakor och kanske två nya stolar.
Dock borde jag öva inför provet som sker tisdagen den 14/12. Dansprov. Shittpåmfritt.
Just nu känner jag mig ganska lugn inför det. Kanske lite väl lugn...
Efter provet ska två dagar gå till att prata en och en med varje lärare. Prat om hur man sköter sig, presterar, developerar och vad man själv anser. Läskigt men spännande!
Jag hoppas bara inte att dom ber mig att gå ned i vikt. Men det tror jag inte, då skulle de bett mig redan.
Och jag menar... Vem i hela fridens namn är så pass kaputt in der kopf att dom ber någon att gå ned i vikt innan JULLOVET?
Nu ska jag skypa. I morgon ska jag få massage.
