februari
söndagbakis.
men inte efter alkohol.
så himla knasig helg i helgen. Alltså. Det är ju absolut inget som har hänt.
Jag har mest suttit hemma. Men det är i huvudet som det knasiga har ägt rum.
Det är väl så när man sitter ensam hemma att då börjar man tänka på sådant som man annars inte har tid att tänka på. Livet i det stora hela. Vem är jag, vem vill jag vara och så vidare med klyschéer.
FÅNIGT nog vill jag citera Lars winnerbäcks radioprat nu.
"Det är märkligt hur vissa meningar blir klyschor, bara för de sagt så många gånger. Hur ord blir innehållslösa. inte för att dom upplevts utan för att de har slitits verbalt."
Det är ju bra sagt.
Hade möte med projekt-gänget i dag. Det blev inte som vi tänkt, men det var bra ändå. Bara det att träffas och peppa tillsammans ger ganska mycket åt själen. Solen sken på väg hem så där fick dagen ett extra plus i kanten.
nu ska jag sitta här och välja viljet humör jag vill vara på idag.
Nejmen nu känns det ganska bra igen. Det handlar om inställningen oftast. Jag råkar bara vara en sådan där typisk skorpion-tjej som följer minsta emotionella grej.
Bio ikväll.
en gång till
Här sitter jag en fredagkväll och tänker för mycket.
Jag bara önskar att jag var en av flingorna i paketet men just nu är jag en smula som ramlat ned på golvet.
Fin paralell.
Jobba i morgon.
nittonde februari
Söker jag ständigt efter miserabla tankar? Nej, vet någon vad. Inte vill jag vara ledsen.
Men det känns som att jag hittar på olika fel i vardagen som egentligen inte är väsentliga eller något värt att störa sig på.
Gud så onödigt.
Orkar inte dansa smörjazz ikväll. Sitter hellre hemma ensam och grubblar klart.
Helst skulle jag vilja inta giftiga drycker med trevliga människor och känna gemenskap.
Eller kanske bara lite vin och en vän.
artonde februari tio
Tänk att i dag ramlade jag framstupa. Tjoff, sa det ungefär.
Jag låg helt plötsligt på mage med näsan i snön. Det gick förbi en söt tjej.
I sådana här lägen vill man skratta åt sig själv. Fast nu ville jag nästan gråta.
Det var för tidigt på morgonen för sådant skoj. Dessutom fick jag ont i armen.
Att ramla i snön när man går ensam -
kan det verkligen bli mer miserabelt?
Jag har en blogg nu igen. Jag tänkte att det vore skönt att få skriva om sig själv.
Jag grubblar mycket. Jag tänker mycket på dans och jag äter för mycket choklad. Jag tycker nog egentligen om all citronkaramellpopig kultur med rosetter i håret och tekoppar. Det är nog hajpen i sig jag stör mig på.
Jag grubblar mycket på image-grejen överlag. Men jag är nog den jag vill vara. Den jag är liksom.
Tar studenten i vår. Som man har längtat. Lite sådär att man nästan gråtit för att man har längtat så mycket. Nu närmar det sig och ångestklumpen tar mer och mer plats. Somliga dagar åtminstone. Det är väl för att jag inte vet var jag kommer att hamna i höst.
Iwanson, München
Danshögskolan, Stockholm (yeah, riiiiigth)
Balettakademien, Stockholm
Balettakademien, Göteborg
Kävesta, Örebro
Lunnevad, Linköping
Hängmattan, vallongatan
Sen tänker jag väl på annat också. Lyssnar på Belle & Sebastian och tänker på grönblå ögon.
(ja, där ser ni nu min Nelly-niotillfem-sida)
Nu ska jag äta en chokladboll och försöka ta körkort.
