I ett annat land

Jo idag var alla på skolan trötta.
Vi hade jazz som ingen tycker om egentligen men vi låtsades och det resulterade i att det nästan blev kul på riktigt. En riktig mamma-grej alltså. "nu är vi här för att ha roligt så så har vi det eller hur?!".
Min mamma har nog aldrig sagt så, säkert inte era heller. Men det finns nog ett antal sådana pedagogiskt begåvade morsor.

Jag skulle läsa en viss blogg idag som handlar om två svenskar i Australien som är jättekära. Men de hade tydligen lagt ned för en tid. Detta gör mig så innerligt nedstämd. Hör du det Kajsa? Lagt ned!!
Var ska jag nu få mina kärlekstips ifrån?

Hur som haver. Idag sa min balettlärare "very good" igen och så här i början känns sådant jättebra.
Framför allt idag blev jag glad, med tanke på att jag den senaste lektionen nästan fäll i tårar på grund av all irritation över att pojkarna får respons hela tiden." Veryveryverygooooood, but next time, stretch your foot"

Öh. Liksom. Okej.

I lördags konfronterade jag dem båda, eller vad man nu ska säga... Konfrontera hade väl varit om jag ifrågasatte läraren och hennes pedagogik, i det här fallet frågade jag hur de båda pojkarna såg på saken och vad de tyckte.
Men då en klok kvinna en gång sa "det man sagt onykter har man aldrig sagt", tar jag till mig de orden och glömmer att jag ens frågade dem och vad de svarade.

Solen sken hela förra veckan och på fredagen var man så lycklig över att det äntligen var helg, men så började det åska och det spöregnande hela helgen. Idag var det måndag och solen sken igen.
Men det kanske passar sig. Att det blir någon slags utjämning.
Fast jag trivs ju under mina vardagsdagar också. Jag går upp halv sju, tar på mig mina oerhört smickrande tajta kläder, cyklar till skolan o kylan, dansar frenetiskt en hel dag med 30 minuters lunch där emellan.
Sedan kommer jag hem, duschar, äter och skypar med nära och kära. Förhoppningsvis går jag och lägger mig vid tio. Å, däremellan måste man öva också. Annars får man utskällning.

Men jag njuter ändå av det. Klart att det är jobbigt nu i början på ett sätt men mest är det ju faktiskt fantastiskt.
Jag bor i en halvskabbig lägenhet i ett hus fyllt av studenter. Vi springer upp och ned till varandra och lånar diverse hushållsprylar av varandra, för att inte tala om förfestar tillsammans på helgerna.
Men man måste ta med sig sin egna stol, för man har ju inte så det räcker till alla.

Dels det njuter jag av, men även skolgången. Att ha något att göra, att utvecklas, att svettas, att inspireras och ibland till och med att ha en skrikande balettlärare i örat.
Men jag börjar bli lite trött på cykelturen hem från skolan. ATt vara tvungen till att cykla förbi två fyrvägskorsningar som ligger precis utanför oktoberfestområdet.
Ingen hit, mina damer och herrar. Ingen hit.

Idag cyklade jag hem alldeles själv från skolan och då kände jag mig ganska vuxen.
Som när jag tog en entimmespromenad i de gulliga kvarteren och lekte att jag var huvudrollen i en Amerikansk/Italiensk romantisk film. Det kanske inte är så vuxet att leka. Men det är vuxet att bo i ett främmande land. Nej, det är det kanske inte heller.
Nej, nu svamlar jag.

Nu till det roliga, kära vänner. Lite pics från the weekend!!!



Gabriella är jättepeppad.



Cecilie, Catarina (K?) och Malin



Rosanna och Astrid från Stockholm och jag ber om ursäkt för bilden som kanske inte visar deras vackraste drag.
Men de måste också få vara med.
(den bruna flaskan köpte malin för mindre än trettio svenska kronor och innehåller aloholdryck i form av chokladsås. det var liksom sås!!)



Malin blev överraskad av något i sitt glas.



Mina mates.



Oj den blev fel. Men såhär är historien:
Vi skulle ta oss till en klubb i stan där vår fröken var DJ.
Vi bestämde oss för att cykla.
Det regnade.
Jag och Malin sa: Vi orkar inte leta längre.
Jag och Malin åkte hem.
Malin låg på min säng.
Malin var rolig.



Jag och Malin försökte ha en efterfest men vi blev så trötta och somnade ganska snart.

Nu ska jag bara säga en sak till:
Grattis Moa, 19 år!!!