I ett annat land

Hej alla därute. Det var ett tag sedan nu. Det är ju så här det blir när jag håller i en blogg,
den liksom lever intesivt ett tag men kan snabbt dö ut, och har det väl gått en vecka utan ett ord
så är det hemskt svårt för mig att komma tillbaka in i rytmen.
Så detta kanske är slutet för *Bloggandet* för min del. (Igen)
Kanske inte riktigt min grej detta. Dock har jag bestämt mig för att köpa mig ett fint skrivblock
att använda som dagbok. Inte för att känna mig fin i kanten och niotillfemmig, utan för att
jag länge tänkt att det skulle vara nyttigt. Och lite fint då förstås...
Fint på det sättet att man kan spara minnen. Precis som att man tar bilder
och tittar på flera år efter och blir påmind om alla fina saker man varit med om.
Inte ofta, men ibland, har man turen att kunna sätta ord på hur man mår för tillfället.
Det är väl lika bra att skriva de orden i någon blommig liten bok, så att man kan blicka tillbaka
till det någon gång i framtiden när man inte mår lika bra,
eller när man bara vill komma ihåg vad man hade i tankarna den tid som var.

Just precis nu är jag skadad och kan inte dansa särskilt mycket. Jag har någon form av vätska i knät
som orsakar inflammation och som somliga tror uppkommit utav en mindre spricka i minisken.
Jag vet inte hur jag ska sätta ord på min reaktion. Jag är så arg och har varit det såpass länge nu
så ilskan börjat övergå till någon form av apati. Jag vet ingenting längre.
Bara att jag önskar att jag var frisk.
det finns dock ej så mycket att göra åt saken, så nu försöker jag njuta av livets lilla goda och av
att vara hemma i huset. Snor åt mig mammas örhängen, provar hennes kläder och nagellack.
Skriver lite blogg då jag för förta gången på länge känner att jag behöver spy ut lite ord.
Och samtidigt känner jag mig helt tom.
Jag vet att jag kommer kunna dansa. Men jag vill kunna dansa NU.

Hejdå.