I ett annat land

Får veta att de nu bestämt sig och skickat ut mejl.
Går hemmåt och försöker på vägen att andas djupt och långsamt.
Försöker att inte hetsa upp mig och inte förvänta mig något.
Känner hur det då och då sticker till i bröstet, som om någon
kastar små osynliga blixtar in i mig.
Skak i benen på väg upp i trapphuset.
När jag slår på datorn tar det längre tid än någonsin innan skrivbordet dyker upp.
Jag betraktar den lilla laddnings-symbolen och räknar varv som cirkeln tar..
Lösenord. Internet. Hotmail. Lösenord igen.
Inkorg.
Tomt.

De kan inte ens kriva "tyvärr" till mig.
De väljer att inte skicka.
Ett endaste.
Skit.

Jag hatar er.
Just nu i alla fall.