I ett annat land

Jag dansar ju för min egen skull. Jag dansar inte för att få applåder.
Skulle det vara så så skulle jag inte komma så långt. Men när man dansar
såhär varenda dag, då ger det mig bara extra energi så fort någon utomstående tittar på.
När treorna glor in genom glasdörren eller när någons vän är på besök och sitter på
besökarstolen...

Idag har varit en lång dag. Jag börjar varje dag klockan 08.30 och slutar på tisdagar
klockan 16.30. Idag hade jag dock en extra-klass för att jag hade missat Jessicas klass förra
veckan. Så jag var tvungen (kanske fel uttryck) att delta i hennes klass med kvälls-ettorna.
Det resuterade i att jag kom hem halv sju. Nu har jag slängt i mig mat innan jag ens duschat
eller packat upp skolväskan (å, skolväskan...)
Jag var så hemskt trött på eftermiddagen så jag tänkte när jag cyklade hem
"å så skönt det ska bli". Jag är fortfarande oerhört trött men kan ändå inte varva ned.
Jag får liksom ingen ro! Jag kan inte ens fokusera på en serie, eller på att skriva mail.
Jag har samtidigt ingen energi för att gå ut och traska.
Det är bra konstigt det där. Men jag undrar ibland hur hälsosam min skola är med det
knökade schemat som vi har.. Rosannas vän från Balettakademien tyckte det lät
helt galet att de klämde in en extra jazz-lektion för oss när pedagogiken var inställd.
Men det är mycket så här. Så mycket pisk som det går.
Men jag menar - titta på treorna!

Det är vårdagjämning nu, förresten. Det ni. VÅR.
Det är vår och på Fredag får jag fin-besök av min pojkvän som tänkte överraska mig
men kunde inte hålla sig med att berätta. Fint tycker jag.

Nej, man kanske skulle ta en dusch och raka benen. Inte för pojkvännens skull alltså,
jag tänker mest på mina lärare som petar på mig var dag. Jag menar, luktar illa gör jag ju
dessutom. Personligen har jag inget problem med håriga ben, men man vet aldrig med de
omkring en, och eftersom att jag inte kan bespara lärarna mitt svett så kan jag ju ta och raka benen.
Åtminstone någon gång sådär. Som idag till exempel.